Sidor

söndag 21 september 2014

"Jag är vass på det här!"

Jag håller fast vid mitt Lampett-projekt i årskurs fem. Arbetsområdet innehåller så många bitar som eleverna kan utvecklas bra inom. De senaste omgångarna jag startat arbetsområdet har jag varit väldigt noga med att gå igenom målen och bedömningen av dem innan vi startar. Jag tycker mig kunna se att det har effekt på hur eleverna arbetar och hur de vänder sitt fokus. Om jag har lyckats förklara målen bra så blir arbetet mer fokuserat. Jag märker också att jag själv kan bli bättre på att leda eleverna i arbetet ju fler gånger jag kör samma arbetsområde. Jag utvecklar området, spetsar mina instruktioner och min handledning och området utvecklas och förbättras.

Ett av delmålen är att göra en ritning eller mall. För att få mer än godkända kunskaper ska mallen eller ritningen också användas aktivt i arbetet med slöjdföremålet. Det blir en liten aha-upplevelse när eleven inser att hen behöver hämta sin ritning för att kunna mäta ut sitt träämne och samtidigt kan se kopplingen mellan det här och målet vi gick igenom lektionen innan.

Jag ser att även om jag vinnlägger mig om att formulera målen så konkreta och för eleven verklighetsnära som möjligt så behöver jag hjälpa eleverna att bygga bron mellan mål och klassrumsaktivitet. Det känns fint när bron syns och eleven kan konstatera:
"Jag är vass* på det här!"

* Vi brukar kalla Mer än godtagbara kunskaper för att eleven är Vass, inspirerade av Årstaskolans Kass-till-vass-trappor.



Pröva och ompröva

I kunskapskraven för betyget A i slutet av årskurs 6 står:
Under arbetsprocessen formulerar och väljer eleven handlingsalternativ som leder framåt.

Och i kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 9 står:
Dessutom kan eleven systematiskt pröva och ompröva hur material och hantverkstekniker kan kombineras med hänsyn till föremålens form och funktion. Under arbetsprocessen formulerar och väljer eleven handlingsalternativ som leder framåt.

Hur kan vi ordna vår undervisning så att eleverna får möjlighet att göra det här? Hur undervisar vi så att eleverna successivt  får öva sig?

Ibland gör man som pedagog till synes ingenting och ändå händer det. I veckan började en elev i årskurs 3 på eget initiativ pröva och ompröva för att få fram den rätta nyansen till sin krokodilfärg.


Expresspinnen i rörelse

Vår guldiga Expresspinne i bloggprojektet Slöjdstafetten är nu återigen på resande fot. Den är på väg till slöjdelever i Jönköping. Vi ser fram emot en hälsning därifrån.

På Slöjdstafettens hemsida har vi en karta där du kan följa pinnarnas resvägar. Jag har nu lagt in länkar vid varje anhalt på kartan. När du klickar på en anhalt får du upp ett fönster och kan klicka på länken som tar dig till inläggen med hälsningarna från just den skolan.

Du kan också titta in under fliken Bomärken > Pinnarnas bomärken och se alla olika bomärken som våra pinnmottagare har bränt in på våra pinnar.

Nu funderar vi över hur vi ska göra med de "väderstrecks-pinnar" (de fyra pinnar som vandrar från skola till skola i var sitt väderstreck) som vi inte hört något från på lång tid. Ska vi skicka ut ersättare?




fredag 19 september 2014

Kan slöjd vara digital?

För mig är slöjd taktil, den är doft och en känsla som upplevs med hela kroppen. När vi startade Slöjdstafetten var det viktigt för oss att tillverka fysiska slöjdföremål  som skulle skickas iväg på sina uppdragsresor. Våra årskurs femmor fick i ett Skapande skola-projekt tillverka krympburkar i form av stafettpinnar. Pinnarna utrustades med QR-kod som ledde till vår Slöjdstafettblogg och uppdraget som fanns beskrivet där. Våra slöjdpinnar skickades iväg och för att dimpa ner i olika slöjdsalar i Sverige och möta slöjdandet där. Pinnmottagarna ombeds skicka en hälsning och berätta vad de gör i sin slöjdsal och bränna in sitt bomärke på pinnen innan pinnen skickas vidare.
Vi var supertaggade över att komma igång. Hur långt kommer pinnarna att resa undrade eleverna. Kanske ända till Australien minns jag att en elev tänkte.

Vi har hunnit få några pinn-hälsningar sedan stafetten startade i januari 2014. Vi blir lika glada varje gång en hälsning kommer och kan publiceras på bloggen. Det har dock inte gått riktigt lika smidigt som vi hoppats på. Flera pinnar har kommit bort och pinnarna förflyttar sig mycket långsammare än vad vi väntat oss. Jag har fått lägga ganska mycket tid på att lokalisera pinnar och påminna om att de ska skickas vidare.
Samtidigt har vår stafett blivit omskriven och känd inte minst genom att vi gick till final i webbpubliceringstävlingen Webbstjärnan i våras. Flera skolor har hört av sig och vill gärna vara med i stafetten och jag har tvingats svara att: "Ja, vad kul, men vi vet inte var pinnarna är för tillfället. Ställ er i kö till Expresspinnen. Det är bara 15 andra på kö före er. Kanske ni får den till jul..."

I det här läget föddes idén på en virtuell pinne. En digital pinne som inte kan komma bort med posten och som alla som vill kan ta emot samtidigt och när de vill. Men kan slöjd vara digital?
Nej, menar jag, slöjd kan inte bara vara digital, men delar av slöjden kan med fördel vara det. Våra stafettpinnar är inte huvudpersonerna i Slöjdstafetten. Det är pinn-mottagarnas hälsningar som är huvudsaken. Hos pinn-mottagarna finns analog slöjd. Där pågår kreativt taktilt skapande, där luktar det slöjd och där kan eleverna uppleva slöjd med hela kroppen. Det är en liten bit av det vi önskar att de skickar med som en hälsning. På så vis kan det fungera att en av våra stafettpinnar är digital. Det ger alla slöjdelever en möjlighet att delta i Slöjdstafetten, när de vill! Vill du och dina elever vara med? Här är länk till info för att starta.

Jag ser fram emot att få vår slöjdstafettkarta alldeles prickig av digipinnen-hälsningar!


torsdag 11 september 2014

Ur björk

Hur många slöjdföremål kan man få ut ur en björk?

Det undrade 22 slöjdare i Västra Götaland och Värmland och tog sig an en 25 meter hög och 30 cm bred björk. Det blev cirka 350 slöjdföremål som uppskattas vara värda 250 000 kronor. Några av föremålen kan ses i utställningen Ur björk som nu visas i Botaniska trädgården i Göteborg

Många av slöjdföremålen är fantastiskt fint slöjdade. Synd är dock att slöjdföremålen inte riktigt kommer till sin rätt i utställningen och orsaken är lokalen. Utställningen är inträngd i den bortre delen av ett rum ovanpå Botaniska trädgårdens shop. Rummet är långsmalt och det är ganska lågt till tak. Ljuset kommer in från båda håll i rummet från fina gamla fönster, men sidoljuset sätter föremålen i motljus och gör dem inte rättvisa. 

Om man bortser från lokalen och betraktar slöjdföremålen i sig med utställningens idé i bakhuvudet, att alla föremål kommer från ett och samma träd, från en och samma björk, så blir ändå utställningen i sin enkelhet magisk. De olika föremålen får en samhörighet och ett gemensamt ursprung. Slöjdandet får i utställningen Ur björk en tydlig koppling till naturen, till trädet, björken.

Boots av Sara Thorn, näverstrut av Astrid Andersson

Krympkärl av Lars Larsson, helnäverask av Kerstin Hansson och täljda skrin av Knut Östgård

Med reservation för att jag kan ha uppfattat vem som gjort vilket föremål fel. Det var inte helt tydligt i utställningen.


Utvärdering av slöjdämnet

År 2003 gjordes den förra och nu är det dags igen. Skolverkets utvärdering av slöjdämnet är genomförd och nu pågår arbetet med att sammanfatta det digra materialet till en rapport. Tillsammans med två andra slöjdlärare blev jag tillfrågad om att läsa rapporten och komma med synpunkter på läsvänligheten och innehållet ur lärarperspektiv.

Slumpvis utvalda klasser och tillhörande lärare har fått svara på en mängd frågor om skolämnet slöjd och svaren ger en bild av vad ämnet har för styrkor och utmaningar. Det var en intressant läsning och materialet kommer att bli en bra utgångspunkt för utvecklingsarbetet av ämnet. 

Rapporten beräknas vara klart i början av nästa år.


tisdag 9 september 2014

Nyckelkompetenser tränas i slöjden

Eva Söderberg föreläser på temat "Slöjd och datorer - förhågor eller möjligheter".

söndag 7 september 2014

Slöjdklubbshandledarutbildning

Jag ville gå den redan förra läsåret, men det blev för mycket att både gå Lärarlyftet slöjd och handledarutbildningen samtidigt. I helgen har jag gått första tillfället i slöjdklubbshandledarutbildningen på Anna Ströms fina gård i Marka utanför Östhammar där Annas och Marias mysiga slöjdklubb finns inhyst i ett traditionellt torp på lantgården. Slöjdklubbsverksamheten är en del av Hemslöjden.

För mig har det varit inspirerande att träffa personer som, liksom mig, är intresserade av att arbeta med barn och intresserade av slöjd och som inte är lärare och inte kommer från skolans värld. Vi har haft två härliga dagar i septembersol där vi till stor del suttit utomhus och täljt. Tore Qvarfordt, lärare på Västerbergs folkhögskola, har lärt oss om träd och täljning. Det var inte så mycket nytt för mig kring just täljning, men ändå mycket intressant att få ta del av hur andra undervisar i ämnet. Det har också varit mycket givande att knyta nya kontakter och nätverka.

Vår första uppgift blev att i grupp tillverka en korg. Korgen har en symbolisk betydelse i slöjdklubbssammanhang. Botten symboliserar ledaren, ståndarna symboliserar deltagarna och flätningen symboliserar gemenskapen.

Vi kommer att träffas tre helger till under hösten.





fredag 5 september 2014

Slöjd i det offentliga rummet

Nu står elevernas spillvirkesskulpturer i en utställning på vårt lokala bibliotek, Gottsundabiblioteket. Elevernas slöjdfigurer har blivit ombud för elevernas åsikter och har fört ut elevernas tankar och idéer i det offentliga rummet - ett rum som just för tillfället fungerar som vallokal.