Vår tredje slöjdklubbsträff var ganska kaotisk. Vid andra tillfället var jag så imponerad över att starten med vävningen av vävfigurerna hade gått så bra. Vid tredje tillfället skulle barnen fortsätta och en del skulle börja knyta knutar för hår, fläta armar och ben och brodera mun. Det visade sig att det var väldigt svårt. Väldigt, väldigt svårt för en del. Speciellt svårt för de som aldrig förr flätat och inte visst riktigt hur man knyter en knut. Jag hade inte riktigt koll på att det var saker barnen inte kunde. Ännu svårare blev det för oss eftersom en av våra superduktiga hjälpledare från årskurs 5 inte kunde vara med och vikarien som kom istället inte hade samma koll på hur man gör en vävfigur. Kaoset bestod i att många behövde hjälp samtidigt och vi ledare räckte inte till. Det blev väl ok ändå. Jag tror att alla var rätt så nöjda, men några hann nog bli ganska frustrerade... Lite frustrerad blev även jag då jag märkte att jag tvingades till att göra åt barnen istället för att visa för barnen som är mer slöjdklubb-pedagogik-riktigt (och vad jag helst själv väljer att göra som pedagog).
Vid träff 4 startade vi med att gå igenom hur en slöjdare bör tänka när hen stöter på ett problem (1. tänk/försök själv, 2. fråga/samtala med en kompis, 3. fråga/samtala med ledaren) och vi gick igenom hur man flätar. Det gjorde vi genom att tillsammans fläta en stor fläta i samlingsringen.
Genomgången gav effekt och många provade på att fläta för första gången i sitt liv och blev överlyckliga när de lyckades. Jag kunde konstatera att många också var grymt bra hjälpare till varandra.
Planen var att barnen skulle få fläta sly i vår slöjdkorg. De vidjor jag tagit in visade sig vara för för stela för att kunna fläta korg med. Det flätjobbet fick vi skjuta upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar